I den svenska politiska och ekonomiska diskursen har Northvolt framstått som ett flaggskepp för den gröna omställningen. Men bakom den glänsande fasaden av miljövänlig innovation och teknik har en helt annan berättelse utspelat sig – en berättelse om ekonomiska förluster, politisk populism och en kanske alltför optimistisk syn på vad som är möjligt inom hållbar industri.
Bakgrunden till Northvolt
Northvolt, grundat av bland andra Peter Carlsson, föddes ur en vision om att skapa ett europeiskt centrum för batteritillverkning, med ambitionen att minska beroendet av asiatiska leverantörer och samtidigt bidra till klimatmålen. Företaget har fått omfattande stöd från både svenska och internationella investerare, inklusive statliga bidrag och lån från AP-fonderna. Men, som Ledarsidorna.se har rapporterat, har denna satsning blivit en symbol för vad som kan beskrivas som en ”grön bubbla” – ett projekt som byggts upp på optimism och politiska löften snarare än på hållbar ekonomisk grund.
Ekonomiska Utmaningar och Verkligheten
Northvolts ekonomiska problem har varit omfattande. Företaget har rapporterat stora förluster, med en omsättning på 1,1 miljarder kronor och en förlust på 3,2 miljarder för 2022, vilket ger en antydan om den ekonomiska hållbarheten i projektet. Frågor om hur dessa förluster täcks upp och vem som bär risken har blivit centrala. Den ekonomiska verkligheten har visat sig vara betydligt mer komplicerad än de initiala gröna drömmarna. Det har också framkommit att Northvolt har anlitat amerikanska rekonstruktörer i en process som inte är giltig i Sverige, vilket ytterligare komplicerar situationen.
Politiska Ansvarsfrågor
En rad politiker från olika partier har varit involverade i att driva på för Northvolt-satsningen, ofta med argument om jobbskapande och klimatfördelar som främsta drivkrafter.
Magdalena Andersson (S): Har under sin tid som finansminister och partiledare för Socialdemokraterna varit en stark förespråkare för Northvolt. Hennes hantering av AP-fondernas investeringar i Northvolt har ifrågasatts, vilket lett till att Moderaterna har anmält henne till konstitutionsutskottet.
Per Bolund (MP): Har som tidigare miljöminister och vice statsminister varit en av de mest högljudda förkämparna för grön omställning, inklusive satsningar som Northvolt.
Mikael Damberg (S): Som tidigare näringsminister var han inblandad i att stötta Northvolt genom statliga garantier och bidrag.
Dessa politiker har kritiserats för att ha drivit på ett narrativ om ”grön industrirevolution” utan tillräcklig analys av de ekonomiska och teknologiska riskerna, vilket har lett till en situation där realismen har ignorerats till förmån för populism och klimatpropaganda.
Populism och Klimatpropaganda
Den politiska diskursen kring Northvolt har ofta präglats av en sorts klimataktivism som fokuserar mer på symboliska vinster än på praktiska genomförbarheter. Begreppet ”grön omställning” har använts som en slogan för att rättfärdiga stora ekonomiska satsningar utan att nödvändigtvis ha en solid grund i ekonomisk realism eller teknologisk genomförbarhet. Detta har bidragit till att skapa en atmosfär där kritik och skepticism mot projekt som Northvolt har setts som motstånd mot klimatarbete, snarare än som legitim oro över ekonomisk stabilitet och hållbarhet.
Slutsatser och Reflektioner
Northvolt har blivit ett exempel på hur politisk vilja och ekonomiska ambitioner kan skapa en ”bubbla” som inte bara är ekonomiskt ohållbar utan också kan skada förtroendet för den gröna omställningen i stort. Medan ambitionen att bygga en hållbar framtid är lovvärd, visar Northvolts historia på vikten av att balansera idealism med realism, politiska löften med ekonomiska fakta.
Ledarsidorna.se har gjort en omfattande sammanställning av denna situation, vilket ger insikt i hur politiska beslut kan leda till ekonomiska haverier när de inte grundas i en kritisk analys av möjligheter och risker. Detta är en påminnelse om att den gröna omställningen måste bygga på mer än bara goda intentioner; den kräver också noggrann planering, realistiska mål och en öppen diskussion om både möjligheter och utmaningar.
Magnus Henrekson: Tillsammans med Sandström har han skrivit om hur gröna projekt kan liknas vid tidigare industriella satsningar med stora risker för skattebetalarna. Han är professor i nationalekonomi och har bidragit till debatten om hållbarhet och ekonomi.
Henrik Jönsson: Har bidragit med kritiska inslag om klimat- och energipolitik, inklusive debattartiklar i stor medier som Expressen där han problematiserar de gröna fantasiprojekten.
Jan Jörnmark: Han har diskuterat fenomenet ”nya moderna gröna bubblor” och jämfört dem med tidigare industrisatsningar som inte levde upp till förväntningarna.
Jan Blomgren: Nämns i samband med diskussioner om kärnkraft och elförsörjning som ett alternativ till vissa gröna satsningar.
Det finns en del kritik och analyser kring hur politiska beslut och subventioner kan leda till att pengar investeras i projekt som inte är hållbara på lång sikt, både ekonomiskt och miljömässigt. Dessa debattörer har lyft fram vikten av en mer kritisk granskning av sådana projekt och betonat behovet av att dra lärdomar från tidigare misstag för att undvika att skapa nya ”bubblor”.
Det är viktigt att notera att debatten kring ”gröna bubblor” ofta är komplex och inkluderar perspektiv från både ekonomi, politik, miljövetenskap, och teknik. Därför kan analyserna variera mycket i ton och inriktning beroende på debattörens bakgrund och fokusområde.
Relevant media
Noterbart är att följande film gjordes 2014 så i skrivandes stund mer än 10 år sedan.
*) kritisk.se har inte något samarbete eller relation med bokus.com utan länken i texten ovan till bokus är enbart då denna kom först i sökningen som vi gjorde.
I dagens Sverige, där den traditionella medieagendan ofta domineras av ett fåtal aktörer, har en ny trend börjat ta form på sociala medier. Många svenskar, som känner sig förbisedda eller ignorerade av den så kallade ”Mainstream Media” (MSM), vänder sig nu i desperation till Elon Musk på X(Twitter) för att få uppmärksamhet och fokus på frågor som de anser är viktiga men exkluderade från den etablerade nyhetsrapporteringen. Detta fenomen är inte bara ett tecken på missnöje utan också en indikation på en djupare kris i förtroendet för svensk journalistik.
Varför Vänder sig Folk till Musk?
Elon Musk, som en av världens mest inflytelserika personer och med en enorm följarskara på X (tidigare Twitter), har blivit en symbol för oberoende och fri talan i en tid då många känner att deras röster inte hörs. Hans engagemang i kontroversiella ämnen och hans vilja att utmana etablerade medieberättelser gör honom till en naturlig måltavla för de som söker uppmärksamhet för sina frågor.
För närvarande trendar Elon Musk i Sverige på X, vilket speglar svenskarnas frustration över den nuvarande mediesituationen. Här är några exempel på tweets som visar hur människor använder Musk för att lyfta fram sina bekymmer:
”@elonmusk Varför rapporterar ingen i Sverige om de verkliga problemen med invandring? Vår media tiger!”
”@elonmusk Svensk MSM ignorerar vår rättssäkerhet. Varför? Kan du hjälpa oss att få ut sanningen?”
”@elonmusk Hjälp oss att belysa hur våra skolor förfaller. MSM bryr sig inte!”
Agendajournalistik och Exkludering
Denna trend är ett underbetyg för svensk MSM, som allt mer anklagas för att ägna sig åt agendajournalistik – en form av rapportering där medierna väljer att lyfta fram vissa narrativ och exkluderar andra. Detta har lett till en känsla av att den journalistiska integriteten har försvunnit, och att vissa frågor, ofta de som inte passar in i det politiska spektrumet som dominerar medielandskapet, helt enkelt ignoreras.
Kritiken mot svensk journalistik inkluderar bland annat:
Selektiv rapportering: Vissa ämnen, som invandring, brottslighet, och utbildningens kvalitet, rapporteras på ett sätt som många uppfattar som vinklat eller otillräckligt.
Politisk bias: Det finns en uppfattning att medierna är partiska och att rapportering ofta är inriktad på att stödja en viss politisk agenda snarare än att ge en objektiv bild.
Brist på mångfald: Det finns en känsla av att mångfalden av åsikter i media är begränsad, vilket leder till att vissa röster och perspektiv inte hörs.
Sammantaget
Att folk i desperation vänder sig till en person som Elon Musk för att få uppmärksamhet på sina bekymmer är ett tydligt tecken på att det finns ett förtroendegap mellan allmänheten och den traditionella medieapparaten. För att återfå förtroendet behöver svensk MSM omvärdera sin roll och sträva efter en mer inkluderande, balanserad och sanningsenlig rapportering. Tills dess kommer fenomenet med att tagga Elon Musk på X förmodligen att fortsätta som en symbol för den frustration som många känner över den nuvarande journalistiska praktiken i Sverige.
Denna debatt är inte bara om mediernas roll utan också om hur demokratin fungerar när medborgarna känner att de inte har tillgång till en fullständig och rättvis bild av verkligheten.
I en tid då yttrandefrihet, religionskritik och integration är heta ämnen i Sverige, har mordet på Salwan Momika blivit en symbolisk vändpunkt. Den 38-årige irakiern, känd för sina offentliga koranbränningar, blev brutalt mördad i sin lägenhet i Södertälje den 30 januari 2025. Detta mord har inte bara lyft frågor om säkerhet och yttrandefrihet utan också om den svenska inställningen till islam.
Vad Hände? Salwan Momika blev skjuten till döds under en livesändning på TikTok. Natten till den 30 januari hörde polisen om skottlossning i Hovsjö, Södertälje, och anlände till platsen för att finna Momika död. Fem personer greps kort därefter och anhölls som misstänkta för mordet.
Hur Hände Det? Mordet skedde under en livestream, vilket gjorde det till en publik händelse och ökade chocken och uppmärksamheten kring fallet. Detta har också inneburit att polisen har fått mycket att gå på i form av digitala bevis, men samtidigt har det gjort händelsen till en offentlig skådeplats som kan ha inspirerats av eller syftat till att sprida ett budskap.
Vem är Misstänkt? De fem anhållna har inte identifierats publikt, men det finns spekulationer om att mordet kan ha beställts från utlandet, med särskilt fokus på Irak där Momika var känd och där ett pris på hans huvud hade utfästs. Det har också nämnts att någon form av extremistgrupp eller statlig aktör med intresse av att straffa Momika för hans handlingar mot islam kunde ligga bakom.
Teorier:
Beställningsjobb från främmande makt: En av de mest diskuterade teorierna är att mordet kan ha varit ett beställningsjobb, kanske från en regering eller extremistgrupp i Mellanöstern. Detta baseras på Momikas uppenbara hotbild efter sina koranbränningar och de belöningar som utfästs för hans död.
Inhemska islamister: En annan teori är att mordet utfördes av inhemska extremister som reagerade på Momikas offentliga provocerande av islam. Detta skulle kunna vara ett försök att symboliskt ”försvara” religionen.
Personligt vendetta: Mindre troligt, men fortfarande en teori, är att det kunde vara en personlig vendetta, kanske av någon som känt sig personligen kränkt eller förolämpad av Momikas handlingar.
Sociala Medier och Reaktionskartan: Oavsett om mordet var ett beställningsjobb från en stat eller inte, har reaktionerna på sociala medier varit tydliga. Tusentals kommentarer och inlägg visar en glädje över Momikas död, med fraser som ”Allah är störst” och ”Rätt åt honom” i kommentarsfält på olika plattformar. Detta har lett till en diskussion om huruvida den offentliga glädjen över mordet på en religionskritiker kan ses som ett tecken på ett djupare problem i samhället gällande integration, yttrandefrihet och religionsfrihet.
Salwan Momikas död kan mycket väl bli en vändpunkt i hur Sverige och svenskar ser på yttrandefrihet, religionskritik och islam. Mordet ställer frågor om hur man ska hantera hot mot yttrandefriheten, hur säkerhet för kritiker av religion kan säkras, och vad det betyder för demokrati och mänskliga rättigheter när en sådan händelse möts med jubel på sociala medier. Det är en komplex historia om frihet, rättigheter, och de farliga gränserna mellan dem.
